Colca Canyon - Cruz del Condor
Så nu kommer äntligen det sista inägget om vår resa under midsommarhelgen! Klockan 3 på natten mot söndag gick vi upp och traskade ner mot busscentralen i Chivay för att åka till Cruz del Condor, en utkiksplats vid Colca Canyon där man kan se kondorer (västra halvklotets största fågel) om man har tur. När vi gått in genom dörrarna kommer vi på att vi glömt våra "turistkort" (svindyra) som behövs för att besöka t.ex. Cruz de Condor. AAH! Vi gick i rask takt tillbaka till vårt hostal och hämtade de och tog sedan en liten mototaxi ner till busstationen igen, så nu har vi testat på det också. Vi hann som tur var, och bussen kom ändå inte i tid så vi hade inte ens behövt stressa. Sedan åkte vi en himla läskig bussresa, på smalasmala bergsvägar med proppfullt i bussen. Tillslut kom vi fram, och det var becksvart i princip. Bussen åkte vidare till en stad en bit bort, där den sedan skulle vända tillbaka till Chivay. Vi hade hört lite olika bud om hur lång tid det tog för bussen att komma tillbaka, allt från tre kvart till en & halv timme. Vi var lite oroliga över att vi inte ens skulle hinna se kanjonen och än mindre några kondorer innan bussen kom tillbaka.
Månen bakom molnen.
Vi tog kort för att få se hur det såg ut. (Mycket mycket mörkare i verkligheten alltså)
Det var 1200 meter till floden i botten på kanjonen.
Det var jääättekallt! Vi är ju inte långt från snön på bergen som ni ser.
Några kor gick förbi på morgonpromenad bara sådär.
Fågel som sjöng.
Sen gick solen upp!!
Erik fotar fågel.
Efter någon timme började vi kolla efter bussen (höll på att frysa ihjäl) men ännu inga kondorer. Så sa jag att om jag lägger ner kameran så lär de komma! Och det gjorde de såklart. Rätt långt ner såg vi flera stycken sväva runt, häftigt! Vi såg också en megasöt liten chinchillaliknande gnagare, en vizcacha, som bor och hoppar runt bland klippblocken i kanjonen.
Sedan kom bussen och jag var glad över att det hade varit mörkt på vägen dit. Ibland var vägen så smal att man inte kunde se den genom bussfönstret, utan bara stupet ner. Trots att jag inte direkt är höjdrädd var jag tvungen att titta åt andra hållet, huuu.
Sedan kom bussen och jag var glad över att det hade varit mörkt på vägen dit. Ibland var vägen så smal att man inte kunde se den genom bussfönstret, utan bara stupet ner. Trots att jag inte direkt är höjdrädd var jag tvungen att titta åt andra hållet, huuu.
Här får ni till och med en film från den skumpiga bussen påväg tillbaka till Chivay. Det var väldigt fint med terassodlingar men det syns nog inte jättebra.
Sedan kom vi tillbaka till Chivay och åt frukost. Vi var rätt trötta och satt mest och väntade på bussen till Arequipa. Vid två kom den och som tur var tog det inte lika lång tid som åt andra hållet. Sedan mer väntetid i Arequipa och sen buss igeeen till Lima, som tog ca 2 timmar mer än vad den skulle tagit, 18,5 timmar ungefär. Mycketmycket sittande alltså. Men det var en fin resa om än lite kort!
